När jag slutade jobba för gott i höstas, tänkte jag att nu skulle jag hinna träna allt möjligt med hundarna: jakt, bruks, lydnad, specialsök, trix + allt annat jag ännu inte upptäckt.
Dessutom hade jag planerat att hålla någon kurs i Arctos regi och bli mer aktiv i Brukshundklubben här i stan.
Och vad hände..?
Jo, det blev ingenting av det!
Eller Ja, jag tränade förstås nästan varje dag – men samtidigt förstod jag inte varför jag inte kunde träna allt jag tänkt. Jag kom ihåg hur det var när jag var kring 50 år: jobbade heltid på gymnasiet, ansvarade för hundgymnasiet, drev Arctos Hundskola + tränade mina egna hundar.
Och nu när jag hade all tid i världen och träningsvilliga hundar – så blev jag mest sittande.
Hur kom det sig..?
Jag pratade med andra personer som nu passerat 70 och fick då tips på en bok av Emmy Gott, där hon säger ungefär så här:
”Vi kan inte längre uppmärksamma flera saker i taget, utan för de flesta är det nog med en sak i taget, eller högst två.”
Där tror jag, jag hade svaret.
Jag får fokusera på en sak, eller möjligtvis två.
Nu kanske någon säger: ”Det har bara med attityd att göra och åldern är bara en siffra!”
Men det tror inte jag och varför ska vi inte acceptera att vi är äldre och får då fokusera på en sak i taget, eller två, om vi klarar av?
Så vad ska då dessa två saker vara? Vad ska vi välja?
Hundarna klarar nog att träna allt jag tänkt i höstas, så nu är det jag som får bestämma mig.
Jag återkommer 🙂
