Nu har Sampo fått sin första titel i DogTalent association: DTA NATD!
(Rosett och Diplom kommer senare)
Det finns 4 olika klasser och Sampo är alltså nu klar för tredje klassen: Advanced Athlete. Den första klassen fick han hoppa över, eftersom han hade meriter i Lydnadsprov.
Ju mer jag tränar Trix, desto mer positiv blir jag till den här sporten. Det är nämligen en ”sport” med olika klasser och grenar/spår att välja emellan. Det bedöms också av en domare, men du bedöms inte i förhållande till hur de andra presterar.
Vad är det som är så positivt med att träna Trix..?
* Det är fritt och kreativt *
Momenten i Trix är fritt beskrivna och det nämns ingenting om ”poängavdrag”. Du får visserligen max 5 poäng på varje moment, men bedömningen grundar sig mer på din kreativitet än på hur du lyckas följa bedömningsmanualen.
Jag märker att jag blir friare i tänket och träningen, när jag inte behöver tänka på ”poängavdrag” – utan mer på hur jag ska få fram rätta beteendet/momentet. Det här gör då att träningen blir mycket roligare!
Man har också möjlighet att fritt välja vilka moment man vill satsa på. Varje klass har alltså många olika Trix och du väljer sedan ut 10 st att redovisa. Det här gör att Sampo som är 11 år, kan välja bort moment som kräver en yngre hund.
Finns det då några nackdelar..?
Ja! Allt är på engelska i just den här gruppen jag följer, men du får snabbt svar på frågor som dyker upp trots Google Translate.
Lite bökigt är det också att filma alla moment. Både hund och förare ska synas och filmen måste vara oredigerad.
Det kostar förstås, men inte mer än att starta på exempelvis ett Lydnadsprov.
Så Trix är absolut något jag kommer fortsätta träna med både Sampo och Ante – och vill du läsa mer så gå in på sidan DogTalentAssociation.com
