Ung och gammal hund – samtidigt

Hur gör man när man har en ung hund, samtidigt med en gammal..?
Det är första gången jag är i den här situationen, då jag tidigare alltid haft ganska jämngamla hundar – så här kommer mina tankar kring det.
SAMPO är 11 år och även om han är helt frisk, så märker jag att han är en äldre hund. Han som alltid följt med mig i bilen, oavsett vart jag åkt; läser nu skickligt av vart jag är på väg – innan han bestämmer sig för att stanna hemma, eller följa med.
Om han läser av ”stadsbesök”, så ligger han kvar vid soffan och låter sig inte övertalas. Om han däremot ser att jag klär mig i jaktkläder, stiger han direkt upp, för då vet han att det vankas rolig träning.
Jaktträning tycker han alltså fortfarande är kul, även om jag märker att stora Sök, tröttar honom. Vid jaktträning får han också oftast träffa träningskompisen Cava och det drar förstås extra.
Promenaderna följer han alltid med på och även om han många gånger rör sig mer sakta, är han samma glada hund ute i skogen. Han har full koll på om det är just promenad som vankas – och inte bilåkning, genom att se om jag hänger av deras koppel i hallen. De får nämligen gå kopplade på byvägen, innan jag kan släppa dem.

Som människa kan man tänka att det vore trist att stanna hemma, när övriga flocken far iväg – men Sampo är så glad när jag och Ante kommer tillbaka.
Ibland tänker jag att han kanske tycker det är skönt att få vila i lugn och ro…

Hur gör jag då med hans träning?
Eller hur förhåller jag mig till att han är en gammal hund?
Jag har haft lite svårt att acceptera förändringen och kanske därför pushat honom att följa med mig och Ante. Men nu låter jag honom välja om han ska följa med, eller stanna hemma. När vi tränar här hemma, så får han alltid ett eget pass – så han ska känna sig delaktig. Och om han följt med till Brukshundklubben, eller jaktträning – så får han även där ett kort träningspass.
Men jag inser också att hans nuvarande träning är mer av typen ”aktivering” och att den är beroende av hur han själv väljer. Jag hoppas iaf  han orkar vara med på åtminstone ngt pass sjöfågeljakt till hösten, för jag vet att  jägarna förväntar sig att han hänger med.

Och sedan har vi ANTE, som nu blivit 13 månader.
Ante är alltså i den period som brukar kallas ”unghundsperioden” och som många gånger är tålamodsprövande.
Ante har enormt mycket energi – och hormoner, som nu börjar samlas ihop, för att landa i en riktigt trevlig hund 🙂
Han följer alltid med mig, vart jag än åker och finner sig i alla situationer utan problem. Förutom då på Brukshundklubben med alla hundar som finns där; där tar hormonerna lätt över och han glömmer både mig och belöningen.
Vid jaktträningen fungerar han däremot bra med Cava bredvid sig: han kan vänta på sin söktur och även avlämna till mig, trots att Cava sitter helt nära honom.
Och han har inga problem att leka med sina killkompisar Teddy och Ludde; det är bara om det blir för många på samma gång; som dessutom gör en massa saker – det är då det blir lite jobbigt för Ante.

Hur gör jag då med Antes träning..?
I takt med att han mognar, så inser jag hur stora möjligheter han har. Vid jakträningen  har han redan utvecklats så mycket och igår testade vi olika agilityhinder, vilket gick bra.
Och eftersom han är så lättsam att ha med överallt, så knyts våra band starkare. Jag kan guida honom i olika möten; som exempelvis idag då vi gick förbi två vilt skällande hundar i hundgård och han fick direkt ett hormonpåslag.
Ni vet: lite ragg, lite muttrande och mer spänstig gång.
Då försöker jag få ner det påslaget genom att lugnt gå förbi – och samtidigt prata avledande med honom. Och idag svarade han riktigt bra på det upplägget.
Hormoner kan nämligen styras till en del; precis som hos oss människor.

Och kanske det viktigaste.
När jag nu vill – och vågar se att Sampo är en äldre hund, som tränar mest för aktivering och social samvaro; så stiger Ante fram och kan starta sin ”gymnasieutbildning”. Jag har ofta jämfört honom med en lite stökig (men snäll) högstadiekille, som blir riktigt bra när han mognar.
Och den mognaden startar ofta när de kommer till gymnasiet; ny miljö, nya förväntningar och ämnen som intresserar dem.
Så vi får se vilket ”program” Ante kommer välja; han har förutsättningar för mycket – men vi börjar nog med ett första ”introduktionsår”. Alltså att testa olika sporter, utifrån Träningsplaner.
Att träna hund, är nämligen nästan som att undervisa gymnasieelever…

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *