Ante/Träningsval

Ung och gammal hund – samtidigt

Publicerat på av Margareta / 0 kommentarer

Hur gör man när man har en ung hund, samtidigt med en gammal..?
Det är första gången jag är i den här situationen, då jag tidigare alltid haft ganska jämngamla hundar – så här kommer mina tankar kring det.
SAMPO är 11 år och även om han är helt frisk, så märker jag att han är en äldre hund. Han som alltid följt med mig i bilen, oavsett vart jag åkt; läser nu skickligt av vart jag är på väg – innan han bestämmer sig för att stanna hemma, eller följa med.
Om han läser av ”stadsbesök”, så ligger han kvar vid soffan och låter sig inte övertalas. Om han däremot ser att jag klär mig i jaktkläder, stiger han direkt upp, för då vet han att det vankas rolig träning.
Jaktträning tycker han alltså fortfarande är kul, även om jag märker att stora Sök, tröttar honom. Vid jaktträning får han också oftast träffa träningskompisen Cava och det drar förstås extra.
Promenaderna följer han alltid med på och även om han många gånger rör sig mer sakta, är han samma glada hund ute i skogen. Han har full koll på om det är just promenad som vankas – och inte bilåkning, genom att se om jag hänger av deras koppel i hallen. De får nämligen gå kopplade på byvägen, innan jag kan släppa dem.

Som människa kan man tänka att det vore trist att stanna hemma, när övriga flocken far iväg – men Sampo är så glad när jag och Ante kommer tillbaka.
Ibland tänker jag att han kanske tycker det är skönt att få vila i lugn och ro…

Hur gör jag då med hans träning?
Eller hur förhåller jag mig till att han är en gammal hund?
Jag har haft lite svårt att acceptera förändringen och kanske därför pushat honom att följa med mig och Ante. Men nu låter jag honom välja om han ska följa med, eller stanna hemma. När vi tränar här hemma, så får han alltid ett eget pass – så han ska känna sig delaktig. Och om han följt med till Brukshundklubben, eller jaktträning – så får han även där ett kort träningspass.
Men jag inser också att hans nuvarande träning är mer av typen ”aktivering” och att den är beroende av hur han själv väljer. Jag hoppas iaf  han orkar vara med på åtminstone ngt pass sjöfågeljakt till hösten, för jag vet att  jägarna förväntar sig att han hänger med.

Och sedan har vi ANTE, som nu blivit 13 månader.
Ante är alltså i den period som brukar kallas ”unghundsperioden” och som många gånger är tålamodsprövande.
Ante har enormt mycket energi – och hormoner, som nu börjar samlas ihop, för att landa i en riktigt trevlig hund 🙂
Han följer alltid med mig, vart jag än åker och finner sig i alla situationer utan problem. Förutom då på Brukshundklubben med alla hundar som finns där; där tar hormonerna lätt över och han glömmer både mig och belöningen.
Vid jaktträningen fungerar han däremot bra med Cava bredvid sig: han kan vänta på sin söktur och även avlämna till mig, trots att Cava sitter helt nära honom.
Och han har inga problem att leka med sina killkompisar Teddy och Ludde; det är bara om det blir för många på samma gång; som dessutom gör en massa saker – det är då det blir lite jobbigt för Ante.

Hur gör jag då med Antes träning..?
I takt med att han mognar, så inser jag hur stora möjligheter han har. Vid jakträningen  har han redan utvecklats så mycket och igår testade vi olika agilityhinder, vilket gick bra.
Och eftersom han är så lättsam att ha med överallt, så knyts våra band starkare. Jag kan guida honom i olika möten; som exempelvis idag då vi gick förbi två vilt skällande hundar i hundgård och han fick direkt ett hormonpåslag.
Ni vet: lite ragg, lite muttrande och mer spänstig gång.
Då försöker jag få ner det påslaget genom att lugnt gå förbi – och samtidigt prata avledande med honom. Och idag svarade han riktigt bra på det upplägget.
Hormoner kan nämligen styras till en del; precis som hos oss människor.

Och kanske det viktigaste.
När jag nu vill – och vågar se att Sampo är en äldre hund, som tränar mest för aktivering och social samvaro; så stiger Ante fram och kan starta sin ”gymnasieutbildning”. Jag har ofta jämfört honom med en lite stökig (men snäll) högstadiekille, som blir riktigt bra när han mognar.
Och den mognaden startar ofta när de kommer till gymnasiet; ny miljö, nya förväntningar och ämnen som intresserar dem.
Så vi får se vilket ”program” Ante kommer välja; han har förutsättningar för mycket – men vi börjar nog med ett första ”introduktionsår”. Alltså att testa olika sporter, utifrån Träningsplaner.
Att träna hund, är nämligen nästan som att undervisa gymnasieelever…

Viltspår

Viltspårkurs

Publicerat på av Margareta / 0 kommentarer

ANTE förbereder sig inför morgonens Viltspårskurs, där han ska få vara demohund. Det är hans  första Viltspår…


…men det började bra med att han plockade upp klöven.

2005 tränade jag viltspår med mina schäfrar, vilket inte var så vanligt, så då hamnade vi t.o.m. i en bok om Viltspår.

NU erbjuder jag handledning Viltspår för dig som vill ha en kul aktivering, starta på prov, eller ha en bra eftersökshund.
Vi börjar med teori och lägger sedan ett komprimerat Anlagsklass spår. Utifrån hur hunden klarar av det, får du hjälp med att gå vidare i er träning. Jag tror nämligen det räcker med handledning i hur man lägger ett viltspår och hur man går det + att deltagaren får med sig en utförlig träningsplan. Resten kan deltagaren göra själv 🙂

Jag håller med klöv. Du kommer med sele, lina, blod  och förstås hund.
Pris: 550 kr (ink moms)
Kontakta mig för vidare planering.

Jakt

Jaktträning

Publicerat på av Margareta / 0 kommentarer

Jag och mina hundar, har tränat jakt med Helena och hennes Cava, under längre tid – och ikväll hade vi ett inofficiellt prov utifrån Gundog Clubs upplägg.
ANTE har utvecklats riktigt bra under den här tiden:
* Fotgåendet går bra och om han glömmer sig, så backar jag – och han kommer längre bort ifrån det roliga som väntar på honom.
* Apporteringen har han naturligt med sig; det enda som ibland händer är att han vill inte riktigt lämna dummyn direkt till mig, utan hellre gå runt mig med den i munnen. Då brukar jag klappa om honom – med dummyn i mun – och det gör att han nöjt lämnar den till mig.
* Skott går bra = ingen reaktion, men vi begränsar pangandet ändå när han får sitta och se på en annan hund jobba. Det är en anspänning och vi vill inte få fram någon frustration = gnäll.
* Sök och Markering får vi träna vidare på, liksom * Dirigeringen. Just Dirigeringen tycker jag själv är så ospännande, så där får jag träna mig själv – mest.

Som träningsgrupp funkar vi så bra ihop: har samma tänk om att:
1. Hunden vill alltid göra rätt. Den försöker inte ”sabotera” för oss, eller ”strunta” i oss. Blir det fel, är det garanterat kommunikationen som brustit mellan mig och hunden – och det är jag som har ansvaret över att vi förstår varandra.
2. Hunden kan inte prata, utan måste visa på annat sätt att den exempelvis är trött. Vi har  märkt på våra hundar, att de flera gånger blivit trötta eftersom det här är i början av träningssäsongen och åtminstone Ante är helt oerfaren. Tröttheten visar sig på lite olika sätt, som att man börjar kissa, nosa, eller äta gräs. Jag försöker då tänka att det är precis som med oss människor när vi är trötta; då behöver vi extra mycket uppmuntran att göra klart det vi höll på med. Inte direkt ge upp och absolut inte bli arg på hunden – utan bara tala om: ”Jo, jag vet att det är jobbigt – men du kan det här sista!”
Våra hundar har klarat ett sista ryck, med lite extra pepp.
– Men varför inte bara sluta direkt..?
Nej, för jag tror att även en hund har ett självförtroende som bör byggas upp. Om den får en erfarenhet av att jobba lite extra – med extra uppmuntran, då tror jag den växer inombords.
3. Det här är en hobby och inte en aktivitet för att nå ära och berömmelse. Hunden finns alltså inte till för att jag ska få glänsa som skicklig förare, utan den finns till för att den ger mig glädje.
– Men är det då helt fel att träna för prov..?!
Inte alls! Vi gjorde ju ikväll ett inofficiellt prov och nu tränar vi på det som behövs, till nästa gång vi träffas. Och det är möjligt att vi även startar på ett officiellt jaktprov senare i höst. Provet ger riktning och motivation till träningen, men provresultatet ska inte styra min självkänsla.

– Sampo då..?
Jo, han är med och får göra något litet. Han är 11 år och nöjer sig med mindre än aktive Ante.

Så vi fortsätter träna Jakt och Ante ska också få vara demohund på en temakväll Viltspår, som jag har till veckan. Spännande att se hur han tacklar det.

Min tanke var att ha bloggen som min träningsbok; ist för pappersversionen, men det har inte riktigt blivit så – än 🙂

Ante

1 åringen Ante

Publicerat på av Margareta / 0 kommentarer


Grattis Ante!
Idag blir du 1 år och här kommer mina tankar om hur första året med dig har varit.
Nu kan jag förstå att hundägare blir ”allergiska” när deras hund är sådär 8 – 9 månader, för det är inte en helt lätt period.
Du Ante, har varit ganska normal då det gäller det: lite jobbig med alla din energi kombinerat med gott självförtroende och stor självständighet:
* Vara ute ensam var inga problem för dig, men det fick jag styra upp för ditt konsekvenstänk är inte så utvecklat. Att springa över till grannen, uppskattas nämligen inte.
* Ha lust att ”göra något”, men samtidigt inte kunna fokusera länge på en uppgift.
Där blev vår relation lätt frustrerande.

NU är du mycket mer samlad och fokuserad och vi har kommit igång riktigt bra med vår träning:
* Jaktträningen går bra och du verkar ha många sidor helt naturligt; som fotgående, sök, markering och apportering. Vi är glada att ha Helena och Cava som träningskompisar, så jakt ska vi absolut fortsätta träna.
* Trixträningen gillar du också stort, så vi har som plan att redovisa första steget Dog Talent Association. 
Du skulle nog kunna träna vad som helst, men jag vill lägga energin på sådant jag inte provat på och då är bruksprov något helt oprövat för mig. När jag äntligen är fri från lönejobb, vill jag vara fri även i hundträningen.

Vardagen funkar också bra med dig; du är lagom social i mötet med folk och hundar, så det är lätt att ha med dig överallt.
Så jag ser fram emot flera år med dig; Ante!

Handledning/Rallylydnad

Träningsplanera Rallylydnad

Publicerat på av Margareta / 0 kommentarer

Att träna hund är kul och att ha en bra Träningsplan, gör träningen ännu roligare – och dessutom mer effektiv.
Hur då..?
Jo, när du tränar utifrån en plan, så får du direkt bekräftelse på hur din träning utvecklar sig…
…Går den framåt? vilket den bör göra
…eller stampar ni på samma ställe? vilket ni inte bör göra.
Om jag tänker tillbaka på mina drygt 30 år som gymnasielärare, gick jag aldrig in till en lektion utan att ha en plan. Hade jag kommit in till klassen, med uppgifter de redan jobbat med, så hade detta hänt; beroende på elev.
Och vi kan byta ut elev mot ”hund” och lektion mot ”träningspass”.
1. Den individ som anpassar sig till alla situationer och inte bryr sig så mycket; skulle nog inte protestera mot att vi gör samma sak igen. Men individen skulle heller inte trivas så bra och ha med sig den känslan, till nästa gång det var dags för lektion/träning.
2. Den individ som är mer aktiv och vill att det händer något, skulle garantera protestera och fanns det möjlighet skulle individen lämna klassrummet/träningsplan.
Ni förstår…
…en hund vill ha en tränare som har tänkt ut utmaningar. Den vill ställas inför uppgifter som är både nya och lite svåra.

Så till dagens ämne: Kurs i Rallylydnad med fokus på träningsplanering!
Jag hade kontakt med en hundtränare som tävlat högt upp med sina förra hundar, men som nu med den nya – inte lyckats få till träningen.
Hon skickade en film på deras träning, som jag utvärderade. Vi pratade sedan med varandra och hon sammanfattade min utvärdering så här:
”Så du menar att hunden är bra, men jag måste göra förändringar.”
Och precis så var det: hunden var så bra, trots att den var så ung – men matte var ostrukturerad och oplanerad.
Och vad gjorde hunden..?
Jo! Den gick iväg om den inte förstod vad dom höll på med, eller började hoppa på henne!

– ”Kan inte du göra en digital kurs för mig och hunden?” frågade hon.
-”Självklart.” svarade jag.

Så nu är den här: kursen för dig som kommit igång med din Rallyträning, men som inte får riktigt bra struktur på den.
Känner du samma; så häng med 🙂

Sök

Modellinlärning

Publicerat på av Margareta / 0 kommentarer

Fungerar modellinlärning på hund? Alltså att hunden kan lära sig, genom att se hur en annan hund gör..?
– Ja, det tror jag.
Igår tränade vi Sök; jag och Helena med våra hundar och då fick Cava vara modell för Ante. Cava är nämligen ett par år och redan duktig sökhund, medan Ante blir 1 år nu i maj och har liten erfarenhet av sök.
Så här gjorde vi:
Vi lade ut ett sök på 14 dummies, som de tre hundarna skulle få dela på. Ja, Sampo var också med och skulle naturligtvis få jobba, han också.
Planen var att Ante och Cava skulle få hämta varsin, medan den andra fick vänta – och se på.
På det här sättet fick jag också in stadgeträning: att kunna sitta tyst och se på när annan hund jobbar.
Cava började och Ante fick se på, kopplad – då jag inte riktigt litade på att Ante skulle sitta kvar när han såg Cava fara iväg. När hon hämtat in första dummyn, så var det Antes tur…
…och han for ut, men förstod ännu inte att det var dummies man skulle söka.
Så vi bytte hund och jag hoppades att Ante nästa gång skulle stöta på en dummy, för den är förknippad med belöning för honom. Alltså om han hämtar in den till mig.
Och plötsligt hände det! Han fick vittring av en dummy, plockade upp och kom in till mig. Mycket beröm + godis förstås och inte så noga med att han skulle sitta ner vid avlämningen, utan det viktiga ännu var att han förstod att springa ut = söka.
Sedan fick han vara okopplad när Cava sökte och det gick bra. Kriteriet nu var att stanna hos mig, men inte nödvändigtvis sitta vid mig. T.o.m. att springa förbi den sittande Cava klarade han av, även om jag fick avbryta honom en gång då han var på väg till henne för att visa dummyn han hittat.
Så där fortsatte vi till samtliga dummies var hämtade och även om inte Ante fick in så många, så började han lära sig hur man söker.
Så vi bestämde att vi flyttar oss till nytt ställe och samtidigt skulle hundarna få vila och sedan få en repetition av det de gjort.
Vi for nu till skjutfältet och lade ut ett liknande sökfält med samma upplägg…
…och nu hade Ante fattat hur den här leken gick till!
Han for direkt ut då det var hans tur och kom in med dummyn direkt till mig, även om Cava satt så nära honom.
Så vi avslutade passet, nöjda med både oss själva och hundarna – och avslutade med att de fick leka med varandra.
Ett träningspass med hundar, är ungefär som en lektion med elever. I klassrummet jobbar man nära varandra, utan att störa – och efter lektionen är det rast och lek med kompisarna.
Det här missar många hundägare, kanske för att man är rädd för att hunden inte kan jobba igen om den samtidigt fått leka med de andra hundarna; men tom Ante som är ung och ivrig, kunde skilja på jobb och lek. Jag tror också leken efter har en avslappnande effekt, eftersom all inlärning innebär en anspänning och den behöver få släppa för att hunden, eller eleven ska må bra.

Så modellinlärning funkar och att få träna med andra, ger en bedömning av var man ligger till…
…så nu tränar vi vidare, till nästa onsdag och träning igen.

Targetplatta

Targetplatta

Publicerat på av Margareta / 0 kommentarer

Targets används ofta i klickerträning, men vad innebär det att använda targets i sin träning?
Jo, det är ett hjälpmedel att nå ett mål i träningen. Target hjälper alltså hunden att snabbare – och mer effektivt, komma rätt.
Här är ett exempel på det: Targetplatta.
Ante är tränad inomhus att sätta sig på den och första gångerna var det kriteriet:
Sätta sig på Targetplattan.
Sedan flyttades den in ett nytt moment: Apportering och eftersom just apportering är ett ganska svårt moment med flera delar; hjälper plattan Ante att hamna rätt:
1. Den hjälper honom att sitta stadigt när jag kastar ut dummyn
2. Den hjälper honom att komma in rätt för avlämning.

Klicka på länken så får du se ett exempel på Targetträning…IMG_7282 

 

 

Träningsval

Fri från Facebook

Publicerat på av Margareta / 0 kommentarer

Snart en vecka sedan jag tvärt avslutade mitt Facebook konto, men egentligen hade jag tänkt l-ä-n-g-e på att lämna Facebook och Instagram.
Jag ville vara fri från alla intryck som väller över en, så fort man kopplar upp sig på ngt av dessa medier, för att inte tala om hur mycket tid det tog att surfa runt!
Vändpunkten kom förra lördagen då jag som vanligt surfade runt och tittade på andra som tränade sina hundar, medan Sampo såg ut ungefär som på bilden:
Less på att vänta – på att han och Ante skulle få träna!
”Helt sjukt att jag fastnar i andras träning, ist för att träna mina två egna!” – tänkte jag och avslutade mina konton där och då, även om det inte var helt lätt. Alltså jag menar; att det var inte så enkelt att kunna navigera sig gm alla spärrar som bara vill att man ska fortsätta vara uppkopplad.
Men till slut gick det och nu är jag Facebookfri!

Saknar jag då Facebook..?
Nej; även om det känns lite tomt att inte ha koll på alla olika träningsgrupper jag följde.
Men och andra sidan, har jag hittat tillbaka till några få träningskompisar och det går utmärkt att planera träning via sms, eller vanligt telefonsamtal.
”Men du är ju också hundinstruktör, hur ska hundägarna nå dig..?”
Ja, idag hade jag kontakt med en hundtränare som hade funderingar kring ”dominanta hundar” – så marknadsföring kan ske även utanför Facebook.

Vad tränar jag då nu..?
Sampo tränar nu Klass 3 i DogTalent Association.  Sedan har jag planerat in en vecka i hembyn i Tornedalen och då ska vi träna jakt inför höstens fågeljakt. Trots hans 11 år, så hoppas jag han kan vara med även i år. Dessutom tränar vi momenten i The Gundog Club; en engelsk klubb som tränar och testar utan att jämföras med andra.
Ante följer samma spår; men på nybörjarnivå + att gå på stan! Så om någon ser mig stå stilla med Ante i sträckt koppel, fixerad vid en annan hund, cyklist eller annat som han inte träffar på här ute – så är det bara jag och Ante som tränar 😉
Ante skall ledröntgas nu i slutet av maj, då han blir 1 år – så det kommer styra framtiden till en del. Hoppas innerligt att han har UA leder, för han har träningspotential.

Men den här bloggen då..?
Ja, jag gillar ju att skriva och vill också förmedla ett hundtänk jag tror på – så kommer nog fortsätta skriva här en del:)

Så välkommen att följa oss här 🙂 och jag nås fortfarande via mobilen; eller WhatsApp

 

 

Trix

Trix är det nya

Publicerat på av Margareta / 0 kommentarer

Nu har Sampo fått sin första titel i DogTalent association: DTA NATD!
(Rosett och Diplom kommer senare)
Det finns 4 olika klasser och Sampo är alltså nu klar för tredje klassen: Advanced Athlete. Den första klassen fick han hoppa över, eftersom han hade meriter i Lydnadsprov.
Ju mer jag tränar Trix, desto mer positiv blir jag till den här sporten. Det är nämligen en ”sport” med olika klasser och grenar/spår att välja emellan. Det bedöms också av en domare, men du bedöms inte i förhållande till hur de andra presterar.
Vad är det som är så positivt med att träna Trix..?
* Det är fritt och kreativt *
Momenten i Trix är fritt beskrivna och det nämns ingenting om ”poängavdrag”. Du får visserligen max 5 poäng på varje moment, men bedömningen grundar sig mer på din kreativitet än på hur du lyckas följa bedömningsmanualen.
Jag märker att jag blir friare i tänket och träningen, när jag inte behöver tänka på ”poängavdrag” – utan mer på hur jag ska få fram rätta beteendet/momentet. Det här gör då att träningen blir mycket roligare!
Man har också möjlighet att fritt välja vilka moment man vill satsa på. Varje klass har alltså många olika Trix och du väljer sedan ut 10 st att redovisa. Det här gör att Sampo som är 11 år, kan välja bort moment som kräver en yngre hund.
Finns det då några nackdelar..?
Ja! Allt är på engelska i just den här gruppen jag följer, men du får snabbt svar på frågor som dyker upp trots Google Translate.
Lite bökigt är det också att filma alla moment. Både hund och förare ska synas och filmen måste vara oredigerad.
Det kostar förstås, men inte mer än att starta på exempelvis ett Lydnadsprov.

Så Trix är absolut något jag kommer fortsätta träna med både Sampo och Ante – och vill du läsa mer så gå in på sidan DogTalentAssociation.com

 

Trix

Nya vägar

Publicerat på av Margareta / 0 kommentarer

Nu när ekonomin blir kärvare för alla, kommer det säkert påverka även oss som gillar hundar. Under goda ekonomiska tider har vi kunnat köpa dyra hundar, rest långa vägar för att gå kurs och anmält oss till prov utan att tänka på bilkostnaderna.
Så har jag själv kunnat leva under många år.
Men nu, då pengarna knappt räcker till det nödvändiga,
vad händer då, när man måste begränsa sig som hundägare?

Ja, vi får hitta nya vägar att utöva vår hobby:
* hundarna kanske inte kan kosta kring 25 – 30000 kr
* maten de får, får kanske vara av budgettyp
* utrustningen till dem får vara secondhand
* och träning och prov får ske lokalt.
Just det sista om träning och prov, sker ju redan nu i form av Onlineutmaningar i bl.a rally och trix. Rallyprov online gillar jag själv, men det är lite svårt att genomföra vintertid om man bor här uppe. Trix kan man däremot träna överallt och med minimalt med utrustning.
Har du inte testat Trix, så kolla in den här sidan: https://shtk.se/. Det är en relativt nystartat grupp för svenska ”trixare” (som de kallar sig själva). Det finns flera liknande grupper i både USA och Storbritanien och nu finns det alltså en även i Sverige.
Själv tränar jag mycket Trix nu och har fått ändra uppfattning om det: det är inte alls så lätt som man kan tro. Och det finns även olika onlineprov, för oss som gillar att testa våra färdigheter.
Jag kommer ha en kurs i Trix i juni, så kontakta mig för mer info 🙂